"Gammal kärlek rostar aldrig."

Sägs det. Idag blev det dock ett ganska tjockt rostlager
på min älskling. Fuck You.
.
Men det var inte hans fel, han gjorde ju bara sitt bästa.
Hans fötter pinnade på bra nog och då förstår man att det
kanske inte är det lättaste att få stopp i tid, eller att få stopp alls.
Springer man riktigt snabbt och siktar mot en OS-medalj så är
det nog lätt hänt att man missar att klippa målsnöret, i rena ivern.
.
Men jag tycker ändå att han, (för min skull <3) borde ha försökt mer.
Betydligt mer.  MEN med mamma närvarande och med all uppbyggd
nervositet i luften så klandrar jag honom inte. NÄSTAN.
Jag är ändå besviken. Jag älskar ju dej, PER HUGO.
Hur kunde du göra så här mot mig?
.
Tolka: Det räckte inte hela vägen. FA-AAN.
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0