Vill även bara tillägga att Camilla satte på den här gamm-filmen
idag. Den lilla sjöjungfrun, det väckte många minnen. Gud vad man älskade
denna film när man var liten. Och tv-serien på tv om Ariel med för den delen.
Vi satt som klistrade. ^^ Vi spelade till och med in den, typ alla avsnitt. 
Såg dom om och om igen. Kan ni fatta då att jag & Sarah blev
desperata när VHS-bandet med DET bästa avsnittet
(när ariel hittade en frusen dinosauie-värld) helt plötsligt
gick söndert! Det bara small av och började trassla i spelaren,.
Jag tror vi grina många tårar den dagen. Dock så var pappa en 
räddaren i nöden då, som alltid. Han tejpa bandet, bytte VHS-kasset 
och fick det på något vänster att fungera igen. LYCKA! Daah!
Hade det där varit idag, och inte för 15 år sedan så hade man ju bara
tagit hem avsnittet På nytt, På datorn och bränt en ny skiva.
Enkelt, då vare förtusan besvärligare. Fanns det ingen repris-tid så var
man ju körd!

Men det jag skulle komma fram till var att: när vi såg
denna film idag träffade en tanke oss, den håller än! Konceptet är sjukt bra,
pinsamt men sant. Vi fick många rysningar! Det gillas! :D