Bortbränd barndom..

Eller NOT. Inte våran iallafall men någon annans, någon som
bodde här före oss. Idag fick den fallfärdiga trädkojan (som kom
fram i dagen när vi avverkade) gå till den sista vilan genom kremering.
Hehe, men han var ful och väääldigt sned så jag sörjer inte så mycket.
Det blev grymt mycket snyggare utan den,
+ att vi aldrig hade lekt i den heller så den betydde inte såå mycket.  
 
Lite bilder:




   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0